The intimacy of spoons rather than forks. No need for phallic protrusions because there is nothing to pierce, nothing to penetrate.

”Ni vet väl att delay är förbjudet sedan årsskiftet?” – jag glömmer aldrig vad min lärare i elektronisk musik sade på sin första lektion med klassen.

Med denna text vill jag måla upp en bild av en identitet: tonsättaren. Vilka egenskaper förväntas en tonsättare ha?

Jag kallar dem Ana. En rad om fem stycken lilla a, skrivna i skrivstil: aaaaa.

Planescape: Torment utspelar sig post factum. Något har hänt, liv har levts, handlingar begåtts. Spelarens resa består i att ta reda på vad, vilka liv, vilka handlingar.

Ett slags metatecken – en dubbelskrift där plus och plus blir minus

Men jag berörs ändå väldigt av att det är just på dominanten till durtonarten som mitt hjärta lättar.

Limmerskans strävan efter att sänka entropin i världen omkring henne blir därför ett (fåfängt) försök att vrida tillbaka tiden.

Att förvandlas är att bli till (igen). Att bli till är att upptäcka sig vara. Upptäcka sig vara x, y, z eller p.

Femininiteten som vässas, trimmas, skärps, tills den blir klar som lagren av kolatomer i en diamant, genomträngande som raffinerat socker.

Som så ofta när maskuliniteter närmar sig varandra är mötet trevande.