Precis som alla ljuden dränks i vattenfallets dån⁣
ska allt av fibrer brytas ner till slamsor⁣
och uppgå i det bruna, färgers mittpunkt. ⁣

Är egentligen inte brus den största tystnaden?
Där inget kan höras.
Så översköljd av information att allt blir meningslöst.⁣

⁣Och en gång ska ändå allt bli åtskilt igen.
Distinkt. Separerat i det ena och det andra.
⁣Som när det smutsiga vita ljuset sorteras av ett prisma och blir rent.

(Om hösten; meditation över den ständigt förnyade)