Angående Musik och genus-projektet


Det säger sig självt att ju fler människor som använder ett ord, desto större är sannolikheten att ordet snart delar sig likt en hydra, och antar en mängd mer eller mindre besläktade men ändå klart åtskilda betydelser. Vi har sett det hända med ordet feminism, som under 90-talet aproprierades av politiker, folk och media, med effekten att det idag är mer oklart än någonsin vad som egentligen menas med begreppet.

Något liknande håller nu på att hända med begreppet genus. Samtidigt som fler och fler känner sig bekanta med ordet och börjar använda det i sitt dagliga tal, står det också klart att dess betydelse blir mer och mer grumlig. Alla har vi våra egna betydelser som vi tillskriver detta inne-begrepp; och exakt vad vi väljer att ladda ordet med beror nog till stor del på vår egen inställning till sådant som kön, identitet och sexualitet. Vad vill vi att begreppet ska göra för oss? Vad vill vi använda det till? Vilka portar kan det öppna (eller stänga) för oss?

När jag hörde talas om projektet Musik och genus på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg (där jag studerar), gick mina tankar till ett av de områden som jag personligen finner mest intressant, nämligen hur genus (i bemärkelsen könsidentitet och -uttryck) uttrycks, gestaltas och förankras i faktisk klingande musik. Som ni kanske vet är en av mina största inspirationskällor den amerikanska musikvetaren Susan McClary, som har just detta som ett av sina specialområden. Efter att ha blivit medlem i styrgruppen för projektet och fått lite överblick över vad som görs på skolan inom dess ramar, insåg jag dock att ämnet kan tolkas på många olika sätt. Av dessa visade sig en del vara inriktade på helt annorlunda frågeställningar än de som först dök upp i mitt huvud.

Jag tänkte därför att det kunde vara nyttigt att reda ut några begrepp. Några absoluta definitioner skrivna i sten är såklart svårt att hitta, inte minst för ord som är såpass politiskt och värdemässigt laddade. Men just för att de väcker så starka känslor, tycker jag att det ändå är värt ett försök att dra upp en översikt över (en del av) de olika termer som används.

Studera eller förändra

Det kanske allra viktigaste att notera är de två grundläggande målsättningar som delar begreppen, och det arbete och synsätt som de sammanfattar. Å ena sidan de som används för att studera, analysera och beskriva företeelser relaterade till kön, å andra sidan de som har som uttalat syfte att förändra uppfattningar och strukturer som ses som destruktiva och begränsande.


Kamp mot osunda strukturer

Kanske är det enklast att börja bakifrån, i den senare kategorin. Här finner vi ord som jämställdhet och likabehandling, var betydelser lär vara relativt lätta att fastslå. Om jämställdhet skriver Wikipedia såhär:

“Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen. Jämställdhet innefattar mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möj­lig­heter och innebär att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling”

Redan i första meningen fastslås här alltså att det rör sig om ett politiskt begrepp; jämställdhet är alltså inte ett vetenskapligt faktum, utan en ideologisk fråga, något vi har bestämt oss för att sträva efter. Begreppet likabehandling är mycket snarlikt, men jag tycker mig kunna ana en viss skillnad i vad som fokuseras. Medan det centrala i definitionen av jämställdhet handlar om rättigheter och skyldigheter – alltså sådant som rör sig i lagstiftningarnas och regelverkens do­mäner – sätter likabehandlingsarbete fokus på bemötandet av den enskilda individen, oavsett i vilken situation det gäller. Om Lagen om likabehandling skriver Wikipedia: “I den [lagen] förbjuds dis­kri­mine­ring p.g.a. kön etniskt eller nationellt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, sexuell läggning samt någon annan orsak som gäller någons person”. Även om de två begreppen kan verka lika, tror jag att åtskillnaden dem emellan är mycket viktig. Att tro att osunda hierarkier och strukturer och mönster försvinner så fort vi har lagstiftat om allas lika rättigheter är alltför naivt. Inte förrän vi alla har tagit itu med de fördomar vår uppväxt och omgivning har gett oss, kan vi på allvar hävda att vi behandlar alla människor lika.

Att ifrågasätta strukturerna

Paralleller till dessa projekt, om än med andra mål (som kan ses som aningen mer radikala) finns under etiketter som queeraktivism och genderfuck. Här riktas kritiken mot strukturer och begrepp i sig; snarare än att försöka eliminera de negativa konsekvenserna av våra fördomar om kön, menar många aktivister att själva uppdelningen i två kön är både missvisande och destruktiv. Målet är därför ofta att medvetet trotsa och leka med könsdefinitioner och förväntningar, med förhoppningen att detta ska resultera i en “kreativ förvirring” som underminerar könskategoriernas stabilitet.





Genusvetenskap: att betrakta och analysera

Inom såväl jämställdhetsarbete som genderfuck är ordet genus rikt förekommande. Detta betyder dock inte att ordet enbart finns till för sådana syften. Nästan som av en slump har genus fått bli det nav kring vilket en mängd andra termer cirklar. Och just på grund av den­na position, har betydelser från relaterade områden “läckt” in i ordet, vilket har resulterat i att det idag uppnått en ohållbar mångtydighet.

Även om begreppet ofta förknippas med politik och aktivism, är dess ursprung ett helt annat. Sedan länge används termen genus inom språkvetenskap, men även det genusbegrepp som åsyftar människor och deras könsroller och -uttryck är från början en vetenskaplig term. Visserligen har genusvetenskap och politiska rörelser som feminism alltid varit tätt sammanflätade, och samma personer har ofta varit aktiva inom båda fälten. Men faktum kvarstår att genus är ett veten­skap­ligt begrepp som, enligt Wikipedia, “används för att urskilja vad som formar kvinnor och mäns sociala beteende”. Om genus­vet­en­skap kan vi läsa att detta är “en akademisk disciplin som huvud­sakligen fokuserar på att kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället”. Till skillnad från definitionen av jämställdhet och likabehandling, används här ord som kartlägga och analysera. Även om resultaten av forskningen kan användas i förändringsarbete, är alltså tanken att begrepp som genus, kön och könsroll ska vara neutrala och nyktert konstaterande vetenskapliga analysverktyg.

Ett arbetssätt som bygger allt starkare broar till genusvetenskapen (såväl somtill andra akademiska discipliner) är normkritik. Normkritik balanserar mellan politiskt handlingsprogram och vetenskaplig metod, i det att den ägnas åt att synliggöra och beskriva såväl som att ifrågasätta normer (och på så sätt också motarbeta dem).

För att bättre förstå varandra

Med dessa definitioner kan vi nu ta en titt på några vanliga – men kanske inte så lyckade – användningar av ordet genus, och kanske föreslå ett mer passande begrepp. (Observera alltså att detta inte är direkta citat, utan mer eller mindre fiktiva exempel på hur genus­be­grep­pet kan användas.)

“Ja, flera av pojkarna på dagis tog på sig klänningar idag, så det blev lite genus!”



Här används begreppet i en skämtsamt distanserad ton, som förlöjligar både situationen och begreppet genus. Varför inte säga som det är, att händelsen var en manifestation av likabehandling (ingen människa och inget förtryck fick barnen att begränsa sitt klädval)? Eller kanske till och med genderfuck (ifall barnen tänkte att “va fan, det är väl för tråkigt att det alltid bara är tjejer som har snygga klänningar!”)?

“Vi arbetar med ett genusprojekt för att minska de sexuella trakasserierna på arbetsplatsen.”

Att arbeta med ett problem (som visserligen kan tydliga könsmönster) som rör att människor beter sig illa mot varandra är inte detsamma som att “kartlägga och analysera vilken roll kön och genus spelar i samhället”. Bättre att se projektet som en “kamp mot osunda struk­turer” – ett likabehandlingsarbete.

“Som en del i vårt projekt får lärarstudenterna göra en workshop där de undersöker hur deras be­möt­ande av en elev påverkas av elevens kön.”

Jag kan inte nog understryka hur vikten av att ha sådana workshops i utbildningen, men jag måste samtidigt mena att verksamheten kanske inte riktigt passar under rubriken Musik och genus. Möjligen vore Pedagogik och genus bättre, men jag tycker ändå att begreppet genus i sig utlovar en en djupare analys, där själva könsrollen i sig belyses och studeras.

Slutligen

För alla inblandade i projekt som Musik och genus på Högskolan för Scen och Musik är det alltså viktigt att fundera kring vad det egentligen är vi menar med vårt projekts namn, och vilka signaler en sådan titel sänder ut till andra. Det är lätt hänt att alla berörda går med sin egen bild av vad som kan och bör göras, baserad på djupt personliga ställningstaganden och värderingar. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om våra bilder och prioriteringar spretar åt många olika håll; det finns ju så många fronter att utforska, så mycket spännande arbete som bultar av längtan efter att få bli satt i rörelse!


[
desire Salvatore Sciarrino joni mitchell modality vilda kvist performance androgyny Efterklang pain of salvation baroque zofia william åsenlöf object piano polyphony analysis body paper music intentionality voice auto‑tune isabel sörling Pergolesi work auto‑tune Bach music Owl City gender listening lecture ful Emil Jensen Chopin trans identity renaissance svenska technology malin holgersson judith butler Steve Reich text
]